Det var oerhört smärtsamt att försöka hålla tårarna tillbaka när jag idag skulle betala avlivningen för vår kära Izii. Vi var alla överens om att detta var det bästa för alla. Jag tänkte nästan åka förbi veterinären med gråten i halsen så parkerar vi bilen. Izii glad som vanligt och nyfiket kollar hon runt och vädrar för fullt. Tur hon var helt ovetande om vad som skulle ske. En liten promenad utan koppel fick hon för att få dra in alla dofter på hennes lilla vis. Lika glad när vi kliver in på djurkliniken och in på ett alldeles för varmt rum. Flås flås och en Ursula kommer in och ger lugnande. Izii vill gärna ligga nära matte trots värmen. Hon är ovanligt stabil och lugn men visar också sin rottweiler intregitet. Ursula försöker sätta en kanyl men lyckas inte riktigt utan hämtar en skötare som löser detta snabbt. Nu är det dags för Izii att få somna in föralltid och både jag och Cassandra gråter och kan knappt svara Ursula utan nickar bara. Vår toka börjar snarka och sedan suckar hon två gånger.. Där strax runt 15tiden idag lämnade hon oss.. föralltid.. Hon kommer saknas trots alla "men Izii" hon var alltid pigg och livlig. Vi hade gärna haft henne hos oss några år till men beslutet att låta henne slippa smärta och fler veterinärbesök känns trots sorgen helt rätt. Det är verkligen jättejobbigt att ta bort sin trogna vän men det var mitt ansvar som djurägare att göra det.







Hej då gumman!! 💖