Det är tyst. Ingen stress och inget jäkt. Allt är stilla. Det känns konstigt men också rofyllt. Bland oss finns hon kvar fast inte på samma sätt. Tempot har sänkts. Idag när jag och Boston tog en powernap på gräsmattan kom jag på det. Izii var min ena sida. Allt ska rulla på fort fort fort. Tusen tankar och idéer. Fram och tillbaka snabbt och effektivt. Glad, lycklig och alltid på språng. Boston är min andra sida. Trygg och lugn. Gillar de flesta men dem som inte passar får passa sig. En strosare som på en femöring kan vända till värsta sprintern. Uppmärksam när det behövs och sprider värme runt sig. Idag har allt varit lite lugnare och lite tystare men på ett positivt sätt trots saknaden. Tempot har saktat in men inte stannat. Det finns en mening med allt. Mina yin och yang.